Det är inte många ord som känns då döda nu som framkallning av foton. Det lirar nästan i samma division som pickelhuvor, armborst, skrivmaskiner och faxar. De tre första kan förvisso användas som prydnader, eller som rekvisita till lajv och teaterföreställningar. En fax kan också fylla detta syfte, om man vill skildra 80- eller 90-talet.
Men bara för att fototekniken har förändrats betyder det inte att det inte skulle vara praktiskt att framkalla foton. Dagens digitala bilder har en tendens att försvinna, och även om det finns digitala fotoramar att köpa så ger de inte samma känsla på skrivbordet som riktiga foton.
Många sparar dessutom sina bilder på datorns lokala hårddisk, och gör sällan eller aldrig backup på denna. Drabbas man av en hårddiskkrasch eller något annat missöde försvinner då alla ens bilder. Och även om man gör backup regelbundet, eller sparar bilderna på cd eller dvd, blir det inte att man gör så mycket med dem. Bilderna ligger bara där, i digitalt format. Det blir inte som fotona som stod på byrån när man växte upp.
Som tur är finns det tjänster för att framkalla sina digitala bilder, och få dem i ”analogt” format. Då kan man sätta in dem i ett album, rama in dem och ge bort i present eller liknande. Man kan titta på dem även när det är strömavbrott.
Sen är det klart att digitala bilder har sina fördelar också. Lägger man upp dem på Facebook, Flicker eller Picasa kan ens vänner över hela världen ta del av dem.
